* promenad mellan parkering och skogshuggarkoja i snöfall och mörker - ledda av marshaller, en nästan magisk upplevelse

* barn som lyckligt leker i snön, gör snöänglar och kastar snöbollar

* gästfria och generösa människor - TACK till er alla!! Ingen nämnd, ingen glömd, ni vet nog vilka ni är. ;o)

Hemma igen efter intensiva dagar i underbara Nornäs. Vi åkte 120 mil för en dragträff - helt galet men SÅ roligt! Björnrundan är tre mil lång, med två obligatoriska checkpoints med korvgrillning och hundsnack. Superhärliga vägar att köra på genom vacker natur, kan det bli bättre? Japp, med sällskap av andra polarhundstokiga människor blir det en upplevelse värd de där 120 milen.

Husse körde första sträckan, då gick Dimma med och skötte sig fint men blev trött på slutet. Ställde dock inte till trassel utan sprang med fint även om linan slackade. Andra sträckan var det bara Aska och Zolo som fick jobba och gjorde det bra. Dimma vilade i bilen restan av vägen. Bra att kunna ha med följebil och plocka upp trötta hundar. Sista sträckan körde jag. Aska satt vid checkpoint och skällde som en tokig när vi började fixa ordning linorna. Efter att ha sprungit två mil redan!? Zolo var också taggad så det var full galopp iväg men efter nån knapp kilometer blev det toalettstopp och sedan rask trav resten av vägen. Jag hjälpte till lite i uppförsbackarna men det var mest för att jag kände att jag borde, inte för att de tappade fart. Duktiga hundar! Särskilt Aska som verkligen kommer till sin rätt när man kör så pass långt, hon är som en maskin som bara pinnar på i sin trav. Vi blev omkörda av husse som stannade oss och drog åt en skruv. När han körde iväg blev Aska väldigt ivrig - "Vänta på mig husse!!" och galopperade en lång bit efter bilen innan hon föll in i sin raska trav igen. Lilla hussehunden....

Nu är inspirationen på topp så nu ska vi allt öka på träningen ett par snäpp och börja planera fler dragträffar här nere så att vi inte behöver åka så långt.