Efter många funderingar och diverse råd och tips från personer som är mer erfarna inom spårträning än vad jag är så beslutade jag mig för att prova så kallat näringsspår. Dvs, man lägger godis i spåret för att ge hunden belöningar under vägen och uppmuntra till mer fokus. Jag kortade också ner spåret lite, till 20-25 meter och lade två stycken i stället. De fick dessutom vila lite längre tid innan jag gick dem med Dimma, en timme mot förra gångens 25 minuter. Hur gick det då?

Tja. Bättre i alla fall. Dimma var fortfarande turbo och vimsig men i stället för att spåra en meter och sedan spana på fåglar kunde hon nu tänka sig att spåra kanske tre meter innan hon var tvungen att snurra lite. När hon hittade en godisbit blev hon lite fixerad vid just den platsen och nosade både länge och väl där innan hon fortsatte. Däremot missade hon flera godisbitar för att hon flamsade. Det är fortfarande väldigt hetsigt, som det mesta hon gör men det kanske inte går att komma ifrån?