Nu har det hänt, det som händer de flesta barn någon gång i livet.

Sigrid har klippt sig själv i håret. Inte vansinnigt mycket, det syns bara lite grand om man inte vet om det.

Hennes mamma klippte sig betydligt mer - och många gånger.

Går sånt i arv?

Inte samma motivering i alla fall.

Sigrid: Jag ville se hur det ser ut när det växer ut.

Hennes mamma: Jag trodde att det var en förtrollad sax som gjorde håret längre. (TRE gånger....)

Sigrid och mamma lyssnar på musik i bilen på väg hem från förskolan. Tor är också med men han är inte med i berättelsen. En ny låt börjar, efter bara ett par takter utbrister Sigrid: Det är sången i pappas telefon!

Mamma är skeptisk: Nja, de låter nog bara nästan lika?

Sigrid: Nej, det ÄR den!!

På kvällen frågar vi pappan. Jodå, Sigrid har rätt - låten heter John Wayne, artisten Billy Idol. Den tjejen har koll!

Det är kväll, och pappa skall läsa Narnia för Sigrid. Som bokmärke används en papperslapp.

Sigrid: Idag hände något fruktansvärt!

Pappa: Vadå?

Sigrid: Tor tog ut lappen ur boken. Clara hade rivit ned den och Tor tog ut lappen. Jag tror att vi aldrig kommer att hitta rätt och kunna läsa igen!

Pappa har blivit vaccinerad och visar stolt plåstret på armen för Sigrid.

Pappa: Ser du vad jag har gjort idag?

Sigrid: Du har fått en spruta!!

Pappa: Ja.

Sigrid: Vad fick du?

Pappa: Ingenting.

Sigrid: Var de så snåla?

För en tid sedan fick Sigrid en spruta (vaccination mot svininfluensan). På BVC fick barnen välja en liten leksak ur en låda när de hade varit duktiga.

Under hela hösten har jag många gånger fått lämna en vansinnigt arg pojke som klamrar sig fast runt min hals. Mycket frustrerande, även om fröknarna säger att han lugnar sig snabbt och jag ser att han är glad när jag smyger för att kika innan jag hämtar honom.

De senaste dagarna har varit annorlunda. Dagens scenario är ett typexempel:

Mamma: Hej Tor! Nu ska vi åka hem!

Tor: NEJ!

Vi kramas och han ska visa nåt han har lekt med. Sedan går vi mot kapprummet, Tor ålar sig loss och rusar in i lekrummet igen. Jag fångar honom. Detta upprepas säkert fyra gånger. Sigrid som blivit hämtad från sin avdelning redan har vid det här laget klätt på sig och står och väntar. När Tor rusar iväg för fjärde gången tröttnar hon och går ut på gården. Jag tröttnar också och fångar in Tor under armen, tar hans kläder i handen och bär honom till bilen.

Vad säger man, det är ju roligt att han trivs?

Ja, nu är det redan dags att fira den andra pälslösa lilla i huset. Fem dagar emellan, väl planerat - eller inte.   

Grattis Lillebror Tor!!

Nog är han sig lik även om han blivit lite större sen den här bilden...

Tor och Sigrid tittade på Bumbibjörnarna på dagen och nu på kvällen började de prata om troll och fällor. Plötsligt stod båda barnen med skor på och skulle gå ut och jaga troll. Mamma hängde på och klädde på mer kläder och varsin pannlampa. Vi gick ut i den mörka skogen - det var väldigt spännande. Vi tittade på hur reflexer fungerar och de lärde sig snabbt hur man använder pannlampa. Tor glömde att se sig för ett par gånger och tumlade någon meter ner för en slänt men reste sig snabbt, borstade av sig och sa: ja jamma neej (jag ramla ner). Inte mer med det.

Sedan vi gick in så leker de i "mörklandet" (dvs det nedsläckta vardagsrummet) där Sigrid är drottning. Mamma blev utsedd till drottning av ljuslandet i köket. En mycket betungande och ansvarsfull uppgift.

fär idag är Sigrids fyraårsdag, hurra hurra hurra!!

Tänk att det är fyra år sen hon var så här liten....

I morse gick hon och Tor upp och fixade frukost själva, SÅ stor är hon nu!! Tänk att det går att skära paprika med en tårtspade, det visste nog ingen mer än hon. ;o) De tog också fram stekta prinskorvar, knäckebröd och ost.