Aska har fått dra vagn med glada barn i det fina vädret. Perfekt med en vagn som båda barnen får plats i OCH som tränar fysik och skakelvana på en hund! Är inte helt nöjd med hur skaklarna är fästa men vi jobbar vidare på det.

Zolo och Dimma håller på att skolas in i att gå i samma hundgård utan att Zolo ska hålla på och rida på lilltjejen som är för snäll för att säga ifrån. Igår röt hon i rejält med uppbackning (?) från Aska i andra hundgården.

Liten....

Blir stor....

I lördags fyllde hon fem år, husses älskling. Hade hon varit en människa hade jag legat risigt till. ;o)

Sovdags på Ulvås. Mamma ligger hos Tor som krånglar och snurrar i sängen. Plötsligt får mamma en hård fot i magen och stönar till.

Tor: Oj, t-låt.

Inte illa - han säger både tack och förlåt!

Tor springer i köket, snubblar över mammas väska och ramlar pladask på golvet.

Mamma: Oj då, upp och hoppa!

Som den lydiga pojke han är så reser sig Tor - och börjar hoppa jämfota.

Tor har slagit sig på armen och kommer snyftande till mamma.

Mamma: Oj då, ska jag blåsa?

Tor: NEJ!! (blåser sig själv på armen)

Sigrid och Tor har fått snacks med löksmak. De kommer ut i köket och vill ha mer. Mamma undrar om de gett några till Aska. Sigrid erkänner att de gett henne några.

Mamma: Men Sigrid, det är lök på dem.

Sigrid ser förfärad ut, hon har ju sett "Välkommen Valp" (informationsfilm från SKK med Skurt som presentatör, båda barnen älskar den filmen) så hon vet att lök är giftigt.

Sigrid (till Aska):Du får inga fler för det är lök på dem. Det är giftigt för dig. (Hon funderar en stund) Vov vov vov vov. (Vänder sig mot mamma) Jag pratar hundspråk med Aska så att hon ska förstå.

Efter en hel del huvudbry och klurande bestämde vi oss för att vi behövde ett hundfordon åt barnen. En skrinda kändes alltför obekväm så vi lockades av Nordic Cab, som är en cykelvagn med diverse tillbehör, däribland skaklar åt hund. Idag slog vi till, det blir en kombinerad julklapp och flera födelsedagspresenter från mina föräldrar och det är vi djupt tacksamma för.

Aska fick bli den stolta invigningshunden. Henne valde vi för att hon är mest stabil av de tre. Det bevisade hon INTE på vägen upp till grusvägen, hon betedde sig som en vild unghund så vi började fundera på om vi verkligen vågade spänna henne framför barnen - även om de hade hjälm, störtbåge och säkerhetsbälte. När hon väl blev förspänd lugnade hon sig men tyckte att vagnen var lite läskig så det gick en aning fortare än vi planerat. Barnen var överförtjusta, de satt inne i vagnen och skrattade och hejade på henne att springa ännu fortare. Efter bara ett par hundra meter lugnade Aska sig och joggade lugnt vägen fram med vagnen och husse springandes bakom den. Det blir nog toppen det här! När vi vände in på vår tomt efteråt blev Tor genast jättearg och började skrika, han ville åka mer.

Det enda negativa med vagnen än så länge är selen som hör till. Den sitter illa och är inte optimal som dragsele. Vi ska försöka klura ut ett sätt att kunna använda hundarnas vanliga selar i stället.

Eftersom jag helt missade att använda vår kamera under helgen i Nornäs får jag förlita mig på andras bilder - här kommer några, tagna av Britt Sikström:

Tack för bilderna!!