Tor och Sigrid leker, de jagar varandra genom huset och ska väl göra slut på de sista energireserverna före läggdags. De stojar och tjoar ganska högljutt. Plötsligt ser sig Tor inte för utan springer rakt in i väggen, han slår i axeln och armen rätt rejält och mamma förväntar sig jordens illvrål. Tor reser sig, skakar på sig, skattar och springer vidare.

Det är en tålig kille!

Sigrid och pappa har diskuterat hur klok hon är och hur hon har blivit det.

Pappa: Tror du att Tor kommer att bli lika klok som du?

Sigrid: Nej. Jag tycker att det räcker med ett klokt barn.

Tor har ätit en banan och har just slängt bananskalet.

Tor: Banna!

Mamma: Nej, du får ingen mer banan, de är slut.

Tor: Kaka!!

Mamma: Nej, ingen kaka heller.

Tor: Lubba!

Mamma: Nej. klubba får man bara på lördagar.

Tor ser lite missnöjd ut men nöjer sig med svaren och går tilbaka till leken.

Hösten är här, vi börjar kunna träna lite mer vettigt med hundarna. Fortfarande mest löpträning med och utan kätting men fler och fler pass med cykel smygs in.

Tor börjar använda fler ord, bland annat tatto (traktor), blla (bilar) och apa. Det sista är viktigt för hans favoritsång handlar om fem små apor som hoppar i sängen. Förra veckan ville han absolut inte lämnas på förskolan men nu verkar det ha vänt igen, idag gick det hur bra som helst.

Sigrid trivs bra på sin nya avdelning även om hon tycker att det är lite läskigt med vissa av de större pojkarna. Hon gillar att vara ute och allra bäst är att cykla på gården. När vi är hemma leker hon helst med sina "raka dockor", dvs Barbie och liknande.

Sigrid funderar om naturbruksgymnasiet som ligger granne med oss, vad lär man sig där?

Mamma: Man kan lära sig att ta hand om olika djur, köra traktor och sånt.

Sigrid: Och klättra i träd, spela på grässtrån och klättra på taken.

Sigrid och Tor sitter och tittar på morgon-Bolibompa. Det är dags för Almanackan. De talar om månad, veckodag, datum och till sist dagens namnsdagsbarn. Sigrid lyssnar. Det tar ett ögonblick, sedan vänder hon sig till mig och säger lyckligt och högtidligt: Hörde du....?

Jag var ute med Aska tidigare i kväll och hon gick riktigt fint i koppel.  Tills en kille på mountainbike cyklade förbi oss.

Då sa hon wrraooow och tog sats för att springa ikapp honom. Hon försökte flera gånger, hoppade på bakbenen och var på tårna en lång stund efteråt.

Tror att damen vaknade till av dragträffen i lördags. ;o)

Nu ligger hon bredvid sin älskade husse i dubbelsängen och sover med huvudet på kudden. Jag ska snart göra dem sällskap.