Under hela hösten har jag många gånger fått lämna en vansinnigt arg pojke som klamrar sig fast runt min hals. Mycket frustrerande, även om fröknarna säger att han lugnar sig snabbt och jag ser att han är glad när jag smyger för att kika innan jag hämtar honom.

De senaste dagarna har varit annorlunda. Dagens scenario är ett typexempel:

Mamma: Hej Tor! Nu ska vi åka hem!

Tor: NEJ!

Vi kramas och han ska visa nåt han har lekt med. Sedan går vi mot kapprummet, Tor ålar sig loss och rusar in i lekrummet igen. Jag fångar honom. Detta upprepas säkert fyra gånger. Sigrid som blivit hämtad från sin avdelning redan har vid det här laget klätt på sig och står och väntar. När Tor rusar iväg för fjärde gången tröttnar hon och går ut på gården. Jag tröttnar också och fångar in Tor under armen, tar hans kläder i handen och bär honom till bilen.

Vad säger man, det är ju roligt att han trivs?